Att man kan älska så stort, så mycket och så lätt!

Att hon, mitt lilla Vildhjärta, som kan såra mitt mammahjärta så, med sina hårda ord, ändå kan beröra djupast där inne    Det vackraste, det finaste, det mest vidunderliga väsen - ett barn! Den största gåva vi i denna värld kan få!

Detta allra första inlägg blir kort, men jag hoppas ni vill vara med mig på denna resa här, där jag kommer att blotta mitt liv, hur vi lever och överlever vardagslivet med neuropsykiatriska svårigheter, med både dess baksidor och framsidor. För det är inte svart eller vitt, det är många, många nyanser däremellan. Och tur är väl det   

Ses snart igen, kram på er där ute!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Var och pratade med en kurator igår. Mår inte bra! Trots att det numer kan gå upp och ner, så är det inte bra. Ändå betydligt bättre än vad det var i december, då var jag så låg, så ledsen och uppgiven så jag inte ville kliva ur sängen ens......   ...